Anledningen till att jag inte kunde somna igår kväll var för att mitt huvud exploderades av tankar och minnen. Låg och tänkte på dig,den förbjudna kärleken. Trodde aldrig jag skulle få prata med dig igen och jag har nog varit osäker på om jag ens ville det. Det vi hade är nåt jag aldrig kommer att glömma,men det som sen hände kanske var lika bra.Eller kan ju inte säga att jag mådde bra direkt för då skulle jag ljuga. Jag blev ett vrak efter det som hände. Jag gav upp allting,slutade äta,tappade kontrollen över mig själv, tappade bort mig själv. Det ända som lyste upp mitt liv just då var träningen. Det var just då mitt allt. Hårdträning+svält var inte direkt det bästa. Jag rasade i vikt och mådde skit. Dom två första månaderna var värst. Min 20årsdag ska vi inte tala om. Men sen så träffade jag F och jag blev kär på nytt, men ändå kunde jag inte glömma dig. Det gick bara inte. Har ägnat många nätter och tårar åt dig. Varför gjorde du såhär mot mig?
Nu har det snart gått 2år sen vi gick skillda vägar och jag har fortfarande inte glömt dig. Har tänkt på dig nästan varje dag. Tänkt så hade det fortfarande varit vi nu..Samtidigt som jag tänker allt det här så hatar jag dig för allt det du gjorde mot mig. Kommer nog aldrig förlåta dig för det. Det är oförlåtligt och det är inget nån ska få uppleva. Du förstörde mitt liv där ett tag. Du gjorde att jag slutade lita på killar helt och blev rädd för att  skapa nåt nytt. Men F tog mig med storm och jag trivdes med honom, vilket jag gör än idag. Han och Elina är mitt allt.

Men så igår,nästan 2år senare så kontaktar du mig. eller det kanske var jag som kontaktade dig i grund o botten, men det var du som accepterade att det var jag och du började snacka med mig. Det värmde, men kändes konstigt på nåt sätt. Det känndes planerat eller så. Är det bara ett spel eller är det på riktigt du gör det här nu ? Förstör du mitt liv nu så kommer jag ALDRIG snacka med dig mer och jag kommer hata dig för resten av mitt liv. Hatar dig redan, men samtidigt så älskar jag dig fortfarande. Sabbar du nåt för mig kommer det stå dig dyrt. så hoppas du inte gör det. MEn vad vet jag.. Jag kanske är dum och går i din fälla. Du säger att du tänkt mycket på oss och att du saknar mig och vår tid. Men hur kan jag vara säger på det när jag vet vad du gjort mot mig tidigare och sagt för bara kanske ½ år sen ? Jag vet inte. Jag vet ingenting just nu . Ska jag verkligen göra det här och se eller ska jag skita i det ? Vi vet båda två att vi inte är rätt för varandra och att det aldrig kommer bli vi igen. Jag har familj, jag är lycklig. Inget kan komma emellan det.

även om det aldrig mer kommer bli vi eller så, så vet jag att du alltid kommer ha en plats i mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma dig. Både positivt och negativt. Men det är nåt du gör med mig.. du får mig att tveka lite på mig själv, du får mig att falla. Varför gör du såhär? Åhhh hatar det här. Jag vill verkligen inte att du ska sabba nåt för mig, men samtidigt så dras jag till dig. Vad håller jag på med?
Nä, jag ger det en chans. Fuckar du upp det för mig så kan du dra. Hoppas du håller det här nu. Svik mig inte engång till.
Du är den förbjudna kärleken som jag alltid kommer älska på nåt sätt.